Articles for July 2015

Ny bok på gång

I Oktober kommer min nästa bok “Under kriminalvårdens grönrandiga påslakan, Haiku från fängelset”. Däri har jag skrivit om anstaltslivet i den japanska diktformen Haiku. Här följer ett smakprov:

Ett tre två sju fem.

Själlöst intagningsnummer.

Min identitet.

Topp 6 Mest JO-kritiserade fängelserna

Under åren 2012-2014 riktade Justitieombudsmannen av olika anledningar kritik mot 37 anstalter. 8 av dessa fick JO emot sig i minst tio separata beslut. Här listas de värsta syndarna.
6. På en delad sjätteplats finns Anstalterna Skänninge och Skogome, de förekommer i tio olika JO-kritiska beslut vardera. Mest allvarligt var att en kriminalvårdsinspektör vid Skänninge hade agerat som polis. I beslutet kan bl a läsas att JO “ser mycket allvarligt på att kriminalvården … tagit på sig polisens uppgift att utreda ett brott som hör under allmänt åtal … Åtgärden att byta ut det misstänkta pulvret mot bakpulver ska sannolikt bedömas som s.k. bevisprovokation”.
5. Femteplatsen innehas av högsäkerhetsfängelset Hall som fick kritik elva gånger. Där omhändertogs en artikel som skickats av en journalist till en fånge, utan att något skriftligt beslut fattades. När den intagne begärde att få inneha artikeln tog det flera månader att få ett beslut. Vid det laget var inte internen kvar på anstalten.
4. De ökända fängelserna Kumla och Kirseberg delar på plats fyra med 13 JO-kritiska beslut var. Exempelvis fick Kirseberg en tillrättavisning för att det dröjt tre veckor innan en nyanländ fånge fick meddela anhöriga om sin placering.
3. Anstalten Västervik Norra tar bronspengen efter att ha kritiserats sjutton gånger. I ett ärende kunde läsas att en fånge ansökte om permission den 7 november 2013, han ville gå ut den 27: e november. Något beslut fattades dock inte förrän den 15: januari 2014.
2. Efter att ha fått JO emot sig vid 21 tillfällen, intar anstalten Salberga andraplatsen på denna topplista. Här hade bl a ett flertal fångar nekats daglig promenad efter en incident. Kriminalvården skyllde på att det rent praktiskt inte gick att ordna för så många intagna. JO godtog inte dessa skäl och fastställde att fångar inte kan nekas daglig utomhusvistelse enligt hänvisning till brister i den fysiska miljön eller bristande personaltäthet.
1. Den i särklass värsta syndaren är Anstalten Saltvik som fått JO-kritik 28 gånger. Allvarligast är att beslutsfattare nekat permissioner utifrån egna slutsatser och tolkningar som de dragit utifrån olika rättsliga dokument. Vissa omständigheter har alltså tagits ur sin rätta kontext för att användas i ett avslagsbeslut.
Kriminalvårdschef Kjell-Arne Sköldh tycker inte att topplaceringen visar på att Saltvik skulle vara sämre än andra på att följa gällande regler.
– Det är snarare innehållet och graden av allvarlighet som är av vikt. Någon anstalt har alltid kvantitativt flest beslut med kritik när man sammanställer på detta sätt, säger han.

 

Tidigare blogginlägg

Nedan inlägg är överförda från den gamla bloggen!

21/2 2015

Bättre än Kirseberg

Trots problem med kriminalvårdsinspektör Hans Filipsson och förnedrande permissioner, så är Skänninge bättre än Kirseberg. Det säger i och för sig inte så mycket med tanke på att cellerna här har dusch och toalett, medan Kirseberg inte ens har rinnande vatten och de intagna måste urinera i en flaska under de 12 timmar av dygnet som man är inlåst. Nåväl, jag blir förhoppningsvis inte kvar på Skänninge särskilt länge. Siktar på cirka ett år sen vill jag åter ner till en anstalt i södra Sverige för att komma närmare vänner och familj.

21/2 2015

En förnedrande permission

Jag var nyligen ute på min första permission från anstalten Skänninge och det var den mest förnedrande utevistelse jag varit på under hela mitt 15-åriga straff. Allt beror på beslutande kriminalvårdsinspektör Hans Filipsson ovilja att följa de lagar och regler som finns. Sällan har jag stött på en större arrogans.På Kirseberg åkte jag ut på permission med en civilklädd vakt, vi åkte i en diskret bil och jag fick ha hand om mina pengar själv. Denna gång hade Hans Filipsson beslutat att två uniformerade vakter skulle med, vi åkte i en rödvit kriminalvårdsbil med logotyp på och dessutom fick jag inte ansvara för mina pengar själv. Varje gång jag skulle handla något var jag tvungen att – likt en tioårig pojke – be om pengar. Eftersom jag bevistar tillsynspermissioner (sista steget innan egna permissioner beviljas), så reagerade till och med medföljane vakter över att de var tvungna att ha hand om mina pengar. En av dem kommenterade beslutet och sa:

”Jag har aldrig sett en sådan formulering tidigare.”

Huvudregeln är att man får ansvara för sina pengar själv under denna typ av permissioner. Samma reaktion fick jag av ena vakten när vi var tillbaka från tillsynspermissionen. I beslutet, skrivet av Hans Filipsson, stod att jag skulle lämna utandnings- och urinprov – detta trots att två vakter varit med mig hela tiden. Aldrig förr har jag lämnat utandnings- och urinprov efter en permission där vakter varit med. Litar inte kriminalvårdsinspektören på sina kollegor? Det värsta av allt var hur alla stirrade under permissionen; två uniformsklädda vakter med samma otympliga kommunikationsradio som polisen använder, fullt synlig, drog blickarna åt sig. När jag klippte mig frågade till och med frisörskan om jag satt på Skänninge och nickade menande åt vakterna jag hade med mig. Hans Filipsson har gjort många överträdelser och jag kommer att gå vidare med händelserna till Justitiekanslern.

1/12 2014

Despoter!

I dagarna skickade jag in den längsta och mest omfattande anmälan till Justitiekanslern som jag har skrivit under alla mina år på anstalt. Det handlar om Kirsebergsanstalten och de oerhört många olika former av missförhållanden som råder i detta fängelse. Alla anstalter har naturligtvis problem, och det är inte alltd möjligt att följa varenda enskild regel för offentlig verksamhet – vilket också är orsaken till att Miljöförvaltningen kan ge dispens i enskilda fall. Men det jag har sett under min tid i Malmö är något i en klass för sig. Despoter styr Kirsebergsanstalten utan respekt för lagar och regler, som om det vore deras privata kungadöme. Asbest och mögel utgör tillsammans med extremt höga ljudnivåer från högtalare vardagen för de intagna. Fångar får tolka vid förhör av andra fångar brev strimlas i dokumentförstörare helt i strid med all gällande lagstiftning.

Min JK-anmälan omfattar 50 punkter och innehåller krav på skadestånd i mångmiljonklassen till alla de fångar som utsatts för missförhållandena som råder på Kirsebergsanstalten. Läs min senaste krönika som handlar om just detta och ladda gärna ned anmälan i sin helhet för mer detaljer om vad som pågår bakom de höga murarna.

28/11 2014

Särskilt inlägg till Marie W

Marie, jag har skrivit brev till dig men vet inte om de har kommit fram. Jag är osäker på adressen.

17/7 2014

Sommar!

Värmebölja råder i Sverige och definitivt i min cell också. Vaknar ofta med blöta lakan och ökentorr strupe. Men promenadtiden är onekligen skönare när solen skiner och ljumma brisar smeker ansiktet än när kung Bore nyper i kinderna, så jag klagar inte. Överlag är det ju tabu i Sverige att klaga på fint sommarväder, vilket faktiskt är ett intressant kulturellt drag hos vår befolkning. Likaså detta ständiga fokus på vädret, vilket funkar som ett socialt smörjmedel främlingar emellan; det är så att säga mer socialt accepterat att konstatera att det är ett fruktansvärt regn ute när man väntar på bussen, än att säga till damen bredvid att hon har holländska ansiktsdrag och därefter följa upp med en neverending story om två årtiondens erfarenheter som hamnarbete i Rotterdam. Ganska synd, egentligen. Inte för att jag är så fascinerad av livet i Rotterdams hamnkvarter, men för att den typen av oväntade sociala interaktioner ofta gjorde mig glad då jag var ute och reste i världen. Men jag skulle inte bli förvånad om saker och ting har förändrats en hel del i det svenska samhället under de 15 år jag har suttit inne. Nya generationer reser och bor mer utomlands än tidigare generationer, människor från många olika länder invandrar till landet och utlandssvenskar flyttar hem och tar med sig andra länders seder. Så de fina nyanserna i svenskars vardagsinteraktioner är antagligen ännu en av alla spännande saker som jag kommer att få upptäcka den dag jag väl blir frigiven …

14/6 2014

Trevlig medieuppmärksamhet

Med tanke på mitt brott så är det naturligtvis så att den allra mesta uppmärksamhet jag har fått av media har varit av det negativa slaget. Därför är det alltid trevligt att nämnas i positiva sammanhang och min senaste publikation, “En livstidsdömds dagbok”, har lett till just den typen av uppmärksamhet. Västgöta-Bladet publicerade idag en artikel om boken där man på ett elegant sätt sammanfattade mycket av innehållet. Läs artikeln i sin helhet här.

8/5 2014

Nytt boksläpp

I måndags släpptes min tredje bok, “En livstidsdömds dagbok”. Denna gång finns den både som e-bok och fysisk upplaga. Första recensionen – skriven av frilansjournalisten och författaren Per Erik Tell, publicerad på Dast Magazine – kan läsas här. Boken säljes av bokon.se och detta är en direktlänk till “En livstidsdömds dagbok”.

Kaffe, kaffe, kaffe

De flesta svenskar dricker kaffe, jag som fånge skiljer mig inte. Häromdagen frågade en av grabbarna hur mycket jag egentligen häller i mig varje dag. Detta var inte något jag hade reflekterat över närmare, och trodde inte det var så farligt mycket. Men bestämde mig för att räkna antalet koppar under en vecka.Till saken hör att koppen jag vanligtvis använder mig av rymmer knappt 6 dl (ja, du läste rätt, mer än en halvliter kaffe får plats). Nu är inte allt kaffe, utan jag föredrar både mjölk och socker, men det blir ändå en del. Efter att veckan gått såg jag att resultatet var lite skrämmande. I snitt hällde jag i mig inte mindre än fyra koppar kaffe om dagen, alltså drygt två liter. Ibland mer, ibland mindre. Insåg att det måste bli en ändring, för mycket av en god sak är aldrig bra. Till mitt försvar bör påtalas att jag inte äter godis och att det sockersöta kaffet ersättare andra onyttigheter. Men ändå, jag vet, två liter om dagen är alldeles för mycket. Ska börja med att halvera min konsumtion och sedan får jag ser hur det går därefter.

01/01 2014

Flyttat till ny anstalt

Nu blev det av. Efter mer än 14 år, varav knappt 6 på Tidaholm, har jag flyttat till ett fängelse som inte har högsta säkerhetsklassen. Det blev anstalten Kirseberg nere i Skåne. Jag har äntligen fått komma till mina hemtrakter. Min själ är den av en äkta skånepåg och det är med tillförsikt samt glädje som jag ser framemot den kommande tiden. Visst, det är fortfarande ett fängelse, men jag är närmare familj och vänner. Dessutom är språket lättare att begripa än där uppe där västgötskans rotvälska stundom var oförståelig för en skåning.

11/12 2013

Ny bok på gång

Arbetar för fullt med de sista ändringarna inför min nästa bok. I februari 2014 är det dags för “En livstidsdömds dagbok”. Där skildrar jag ett år av mitt straff och berättar om det ofta hårda och brutala livet i fängelse. Tiden på säkerhetsfängelset Tidaholm, från juni 2011 och ett år fram, skildras genom mina dagboksanteckningar. Här ger jag en inblick i verkligheten på en svensk anstalt. Min gode vän och författarpartner Pierre D Larancuent har skrivit förordet. Detta blir första boken på egen hand efter min och Pierres första två kriminalromaner “Män utan nåd” och den senaste “Med döden som skugga”. Men vi skriver fortfarande tillsammans, uppföljaren till vår första bok “Män utan nåd” om advokatfirman Feldt och Partners är under produktion och kommer att släppas våren 2015. Skrivandet tar en stor del av min tid härinne och det känns bra att kunna göra något som jag kan luta mig tillbaka på när jag en dag friges. Att göra något av min tid känns väldigt viktigt. Självklart fortsätter jag att plugga på högskola, men det är även skönt att göra annat. Tiden verkar gå allt saktare desto närmare slutmålet jag kommer, innan tänkte jag inte på tiden, men nu börjar en framtid i frihet hägra och det får mig att se på min tillvaro med andra ögon.

13/11 2013

Välfungerande ombudsmansverksamhet

Jag skrev en krönika om hur bra barnombudsmännen fungerar här på Tidaholm jämfört med andra anstalter. Fick väldigt mycket positiv respons på den. Någon sa att om jag skriver att något fungerar då måste det verkligen vara bra eftersom jag vanligtvis är så kritisk. Och visst, så är det nog. Jag skräder inte orden när olika tjänstemän gör fel eller när något inte fungerar, och så är tyvärr alltför ofta. Men jag är även villig att berätta om något bra, de få gånger det sker.

22/9 2013

Svenska för skåningar

Min skånska är inte alltid lätt för alla vakter att förstå, därför föreslogs att en ny kurs skulle införas: ”Svenska för skåningar”. Språkliga förbistringar mellan fångar och anstaltspersonal har jag berättat om tidigare. Och just i Tidaholms stad (eller är det by) finns en helt egen dialekt, egentligen är det ett helt eget språk. Detta är något som lokaltidningen Västgötabladet tagit fasta på, de har nämligen startat en hemspråksskola för just tidaholmska. I tidaholmarnas vokabulär finns många konstiga ord, vilka är helt obegripliga för en normal svensk, ta som exempel Flekabôs, vilket är tidaholmarnas ord för det ludd man hittar i sin ficka. Sen kan man även vara kolivesen, vilket betyder hängig och nergången. Det är alltså inte konstigt att jag som skånsk intern inte alltid förstår vad vakterna är ute efter, man kan ju bli kolivesen för mindre. Inspirerad av hemspråksskolan föreslog en av vakterna att det kunde vara en idé att ha en kurs där jag och andra skåningar skulle lära oss svenska (egentligen menade vakten tidaholmska). Något jag inte riktigt höll med om, snarare hade det väl varit bättre om vakterna lärde sig skånska, för det är väl den riktiga svenskan? Och nej, skånska är inte detsamma som danska – jag vet att många av er som läser detta tänker på det sättet. Min vackra dialekt är nämligen den perfekta kombinationen av de nordiska språken, vilket borde innebära att det är den riktiga svenskan – eller har jag fel?

26/8 2013

Frukostförbud mot ägg

Visst, i fängelse behövs regler och tydlig gränsdragningar, men ibland saknar dessa gränser all rim och reson. Varje avdelning har en sysselsättning dit vi fångar måste gå. Denna lokal ligger i en annan del av anstalten än själva bostadspaviljongen. På morgonen har vi mindre än 30 minuter på oss att gå på toaletten, sköta övriga hygieniska behov och äta frukost, innan det är dags för avmarsch. Av detta följer att en del av de 25 interner som går till jobbet inte hinner äta. Andra klarar inte av att äta direkt på morgonen efter att de stigit upp. Därför behöver vissa äta en snabb bit mat när de kommit till jobbet. Men vad som är tillåtet att ätas har begränsats till färdiga smörgåsar. Det är helt absurt. Regeln innebär att man inte får ta med sig kokta ägg eller ett oöppnat paket yoghurt (att det är oöppnat är viktigt så att inget smugglas mellan olika delar av anstalten). Personalen säger att regeln har tillkommit efter att en del tog halva köket med sig till sysselsättningen. Därför drog de en gräns. Då undrade jag om de tänkt igenom gränsen något närmare, något man uppenbarligen inte hade. För i diskussionen jag hade framkom det bland annat att det var okej om vi i förväg skalade ett kokt ägg och la de på en brödskiva, då får man ta med sig det till jobbet. Men om vi bara hade ett oskalat kokt ägg så var det förbjudet att bära med. Som sagt, inte alls särskilt logiskt. Jag köper att man inte kan ta med sig vad som helst till arbetet, men rimligen måste väl ett oöppnat paket yoghurt eller ett kokt ägg tillåtas. Att tydliga och ibland strikta regler är nödvändiga i ett fängelse av högsta säkerhetsklassen är jag och min medfångar fullt införstådda med, dock kan jag tycka att de påbud som införs åtminstone borde präglas av ett uns av logik.

13/07 2013

Fängslande fånigheter

När det gäller sjukvård för fångar så gäller alltid en läkares ordination framför Kriminalvårdens regler.

Men ibland har beslutsfattarna andra åsikter och då kan det bli lite fånigt.

Kriminalvården mot läkaren 1

En intagen vid anstalten Kumla hade både medicinska och psykologiska skäl att inte lämna urinprov.

En överläkare hade konstaterat att omständigheterna var sådana att den intagne istället skulle lämna

blodprov med jämna mellanrum för att fastställa att inga droger används under straffet. Men

beslutsfattarna vid anstalten Kumla tyckte att de kunde bortse från läkarens intyg och fortsatte att

anmoda den intagne att lämna urinprov och när han inte kunde så blev han rapporterad för vägran

att lämna urinprov vilket skulle kunna leda till att han fick sitt straff förlängt. Kriminalvården menade

att de hade gjort vad de kunnat för att utarbeta en särskild urinprovstagningsstrategi för att

tillgodose den intagnes medicinska och psykologiska behov. Och eftersom de gjort vad de kunnat

(förutom att ta blodprov förstås) så kände Kriminalvården att de inte behövde göra mer. Den intagne

överklagade och fick rätt. En domstol beslutade att Kriminalvården borde ha följt läkarens anvisningar

och de därför inte hade haft skäl att neka den intagne att lämna blodprov istället för urinprov.

Kriminalvården mot läkaren 2

En intagen vid anstalten Kirseberg hade på grund av stora problem med benhinnorna och en

knäskada ett läkarintyg som fastställde behovet av ortopediska skodon. Han begärde i två olika

ansökningar att få inneha ett par privata ortopediska träningsskor samt ett par ortopediska inneskor.

Kriminalvården avslog först, trots läkarintyget, innehav av privata träningsskor. Men vid en överklagan

vann den intagne. En begäran om att få inneskor lämnades då in. Men trots att den intagne redan vunnit

en gång genom att överklaga så fattade Kriminalvården ett nytt avslagsbeslut, dock ändrade de sin

motivering. Deras skäl var denna gång att den intagne inte hade visat att han även var i behov av

inneskor, de menade att ett par träningsskor räcker för såväl inomhus som utomhusbruk samt träning.

Kriminalvården såg ingen anledning till varför han skulle behöva ha mer än ett par skor. Men domstolen

höll inte med och konstaterade att den intagne tidigare har beviljats innehav av privata skor och att han

har dokumenterade medicinska problemvilket motiverade innehav av ytterligare ett par skor. Man kan

undra om den beslutande tjänstemannen från Kriminalvården endast använder ett par skor

i sitt dagliga liv, men det förtäljer inte historien.

18/6 2013

Avslag på min ansökan om tidsbestämt

Avslaget från Örebro tingsrätt på min ansökan om tidsbestämt var ett väntat beslut, men det

var faktiskt ett ”bra” avslag. Av domen kan uttolkas att skälet för att i nuläget inte bevilja omvandling

är att frågan är för tidigt väckt i förhållande till svårighetsgraden av mina brott – något jag har full

förståelse för. De resonerar även väldigt bra kring Rättsmedicinalverkets riskbedömning och klargör att

risken förvisso bestämts till medelhög, men att det tydligt framgår att jag är svårbedömd –

omständigheten att risken för återfall är svårbedömd är inget skäl att neka en omvandling. Rätten

fastställer alltså att risken för återfall i sig inte är skälet att neka mig tidsbestämt, utan det handlar

om att tiden mellan omvandlingen och den villkorliga frigivningen är för lång och att den svårbedömda

risken innebär att jag måste vänta till dess att jag suttit ett tag till. I mitt fall handlar det om att jag

troligen kommer att få omkring 27 år tidsbestämt och ska då avtjäna 2/3, alltså 18 år. Har nu suttit

drygt 13 år 8 månader, vilket skulle innebära att det är 4 år och 4 månader kvar till villkorlig frigivning.

Denna tid bör inte vara mer än 2-3 år. Så är alltså läget, jag är trots allt ”nöjd” med avslaget.

 

First post

Ricard A R Nilsson fortsätter att blogga från cellen

13/5 2013

Jag började mitt bloggande den 15 juni 2012 på Magasinet Para§raf. Fram till nu har  nästan 200 inlägg skrivits av mig, de flesta om livet i fängelse. Även en del om mitt brott har lyfts fram och min inställning till det jag har gjort.

Mitt bloggande fortsätter nu här på min och Pierres hemsida. Jag hoppas att ni som hittills har följt mig även i framtiden hänger med in i den fängelsevärld dit få har insyn.

 Vill ni läsa mina gamla blogginlägg finns de samlade här.