Articles for September 2015

Glädjestunder

Pratade med syrran idag, min älskade systerson tog luren och ville hälsa på sin morbror för att berätta om sin senaste leksak. Min söta lilla systerdotter hördes i bakgrunden. Hon är på väg att börja prata. Dessa samtal påminner mig om att livet är något oerhört värdefullt och att inget är viktigare än familjen.

Psykiskt sjuka i fängelse

Igår begärde en psykiskt sjuk äldre medfånge självisolering. Ända sedan psykvårdsreformen så har personer som egentligen behöver rättspsykiatrisk vård dömts till fängelse. Gång på gång träffar jag på interner som inte skall sitta på anstalt eftersom kriminalvården inte kan de dem den vård de behöver. Gång på gång hamnar dessa intagna i konflikt med andra på avdelningen och flyttas till isoleringen i väntan på en ny placering. Kriminalvården misslyckas kapitalt med att ta hand om dem med grava psykiska besvär.

Oskyldigt dömd, del 1

Under åren har många medfångar hävdat sin oskuld, de allra flesta ljuger. Ibland har jag dock tagit mig tid att sätta mig in närmare i någons ärende. Personligen är jag övertygad om att det sitter ett flertal oskyldigt dömda i svenska fängelser. I en del fall har de hunnit friges.

Som journalist, författare och jurist har jag nyligen börjat engagera mig i ett ärende där brottsoffret numera har tagit tillbaka alla anklagelser och arbetar aktivt för att den dömde gärningsmannen, Robert Fyrlöv, ska få upprättelse. Där finns dessutom konkret bevisning som visar på att ett justitiemord sannolikt begåtts. Den dömdes romerska ursprung har troligen även spelat en roll. Jag kommer att återkomma till detta fall här på min blogg och även i krönikor samt artiklar hos olika tidningar.

 

Idiotin fortsätter – ännu ett telefontillstånd har återkallats

I torsdags delgavs jag ett beslut om att Anstalten Skänninge återkallat ytterligare ett av mina beviljade telefontillstånd pga otillåten manipulering/ vidarekoppling. Denna gång var det till en tjej som betyder mycket för mig. Jag insåg inte hur mycket hon betydde innan möjligheten togs bort. Jag är alltså riktigt förbannad. Hon har kontaktat Telia och fått skriftlig bekräftelse på att inga vidarekopplingar har skett. I meddelandet fastställdes även att det är ett analogt abonnemang, vilket betyder att det inte ens går att vidarekoppla inom kriminalvårdens INTIK-system som alla fångar ringer igenom. Någonting är alltså allvarligt fel, ändå hävdar kriminalvården att INTIK-systemet aldrig registrerar något som inte har hänt. Arrogansen spär på min irritation, samtidigt som den kommer att göra tillfredsställelsen så mycket större när jag överklagar och vinner.

Drömmen om friheten

Ny månad. Varje gång jag vänder blad i kalendern, så går mina tankar till hur mycket av mitt straff som återstår. Trots att jag ännu inte har tidsbestämt, så visualiserar jag en frigivning. Mitt inre öga målar upp en vacker bild av framtiden och under några sekunder låter jag mig sköljas med av hoppets och drömmarnas våg. Men inom kort är jag åter i verkligheten. En verklighet som innebär flertalet ytterligare år av fångenskap. Hur många vet jag inte säkert, men ändå räknar jag månaderna som passerar och hoppas att friheten inte är en allt för avlägsen dröm