Articles for December 2016

Andra länders fångar

I svenska fängelser förekommer korruption och maktmissbruk från en del vakter i beslutsposition. Samtidigt ska jag vara ärlig och erkänna att det även finns sådant som fungerar och ett regelverk som i alla fall på ytan verkar korrekt, åtminstone om man jämför med vissa länder där mycket av mitt agerande i anstalt hade lett till hårda straff.

Jag brukar alltid hävda att vi fångar har en hel del rättigheter, problemet är att man behöver vara utbildad jurist för att kunna ta tillvara på dem. För egen del, med en kandidatexamen i juridik och en magisterexamen i rättsvetenskap, är det alltså inga större problem att kämpa och vinna för de rättigheter som finns enligt lag. Men många av mina medfångar förfördelas eftersom de inte har mina utbildningar och för att de inte kan språket tillräckligt bra.

Nu tänker många av er som läser att jag gnäller. Många anser säkert att jag och andra intagna inte ska ha några rättigheter alls. Men nu är det faktiskt så att Sverige är ett demokratiskt samhälle där livet i fängelse speglar den lägsta socioekonomiska klassen i frihet.

Genom åren har jag som sagt tagit tillvara på mina rättigheter, ofta till Kriminalvårdens förtret. Efter att ha läst om förbud i andra länder, funderade jag över hur mitt liv hade sett ut om mina ageranden hade skett i ett mindre demokratiskt land.

I Singapore är det olagligt att demonstrerar eller uppmana till strejk. I mitten av 2000-talet ansvarade jag, i egenskap av dåvarande ordförande för FRIO (förtroenderådens riksorganisation), för en landsomfattande fängelsestrejk som syftade till att protestera mot att Kriminalvården ville förbjuda styrketärning. Denna aktion utmynnade i att vi fick fortsätta träna, men med begränsade vikter. Hade detta hänt i Singapore skulle jag troligen slängts i en mörk och fuktig isoleringscell.

Inom Förenade Arabemiraten är det förbjudet att kritisera regimen. Under mina drygt 17 år i fängelse har jag vid åtskilliga tillfällen framfört kritik mot såväl justitiedepartementet som Kriminalvården. Genom uttalanden i radio, TV och tidningar har mina fördömanden ibland fått stor spridning. Vid några tillfällen har jag skrivit helsidesdebattartiklar i Expressen och Aftonbladet, en hade rubriken ”Lars Nylén måste sparkas” och syftade på att Kriminalvårdens dåvarande generaldirektör inte var lämplig för sitt uppdrag. Jag vågar inte ens tänka på vilka spöstraff eller liknande som hade blivit konsekvensen om detta hade skett i Förenade Arabemiraten.

I Marocko är det förbjudet att fotografera offentliga byggnader. På min bok ”Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan” finns bilden av en fängelsecell på omslaget. Även detta övertramp hade säkerligen renderat någon form av bestraffning om jag suttit i ett marockanskt fängelse.

Listan på sådant jag har gjort i Sverige som hade lett till vedergällning i andra länder, kan göras lång. Min poäng är att jag trots all min återkommande kritik mot svenska anstalter och häkten, inser att Sverige är ett samhälle som tillåter att även fångar har kvar en hel del rättigheter, något som är positivt. Med detta sagt så är vistelsen i fängelse stundom hård och även omänsklig (flera internationella och nationella instanser har riktad hård kritik för tortyrliknande förhållanden i svenska häkten). Och att det krävs en juridisk utbildning för att kunna ta tillvara på de rättigheter som finns, är i sig ett dåligt betyg.

Slutligen, till alla straffentusiaster, så får det inte glömmas att rimliga och mänskliga förhållanden i anstalter och häkten leder till färre återfall, något som hela samhället tjänar på.

När orättvisan segrar

Jag och min vän Pierre (mer kända som författarduon Nilsson & Larancuent) har nu släppt vår tredje gemensamma bok. “När orättvisan segrar” är en kriminalnovellsamling där vi i tre berättelser visar vad som händer bakom stängda dörrar, dit rättvisans gudinna har vänt ryggen. Vi ger en inblick i en värld som tyvärr är en verklig del av det svenska samhället. En värld där orättvisan ofta segrar.