Åklagaren har mist förståndet

Den livstidsdömde Kaj Linna har beviljats resning av Högsta domstolen (HD). Nu tänker kammaråklagare Jens Göransson åtala honom igen, med samma bevisning som HD underkänt. Detta är för mig helt obegripligt.

Kaj Linna dömdes mot sitt nekande för morden i Kalamark 2004. Efter bland annat många granskande artiklar av Dagens Nyheter, beviljade HD honom resning i slutet av förra året och då trodde många att han skulle släppas fri. Men nejdå, åklagaren tänker köra om rättegången och göra ett nytt försök att få vad som sannolikt är en oskyldig person, dömd igen.

Den huvudsakliga bevisning när Kaj Linna dömdes var ett vittnesmål, beslutet om resning motiverades bland annat med att tilltron till vittnet ifråga försvagats. Nu ska alltså åklagaren ännu en gång använda detta vittna. Detta gör mig konfunderad och irriterad. En åklagare ska vara opartisk och inte lägga personliga värderingen eller prestige i ett ärende, vilket verkar ha skett här. Vad kan annars motivera honom att slösa med skattebetalarnas pengar i ett absurt och tillsynes omöjligt försök att få Kaj Linna dömd igen? Eller är det så att åklagare Göransson har mist förståndet?

Jag har själv avtjänat över sjutton år i fängelse som hundra procent skyldig, bara det har varit jobbigt. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det känns att ha suttit oskyldigt inlåst över tretton år, vilket Kaj Linna har. Åklagarens agerande är enligt mig oacceptabelt, det enda rimliga är att han lägger ner ärendet, släpper Kaj Linna och börjar jakten efter den verklige förövaren.