Min första egna permission

Jag sitter på tåget, helt ensam utan vakter, på väg till min gudsons dop. Efter 17 år, 8 månader och 4 dagar i fängsligt förvar så är jag nu ute på min första permission utan personal som bevakar mitt varenda steg. Förutom glädje och förväntan, så känns det surrealistiskt. Som en dröm. Jag är nästan rädd att vakna upp, inlåst i min cell, ensam. Men nej då, jag är vaken, detta händer verkligen. Och snart får jag även träffa min flickvän. Detta är början på ett helt nytt kapitel i mitt liv. Jag kommer att ta till vara på denna andra chans som har getts mig.

Följ mig i sociala medier under min permission:
instagram.com/nilsson_ricard
twitter.com/ricardnilsson