Articles for July 2017

Tacksamhet och ånger

Denna, min andra permission utan vakter, har jag tänkt på hur mycket i mitt liv det finns att vara tacksam för. Trots att jag har suttit i fängelse i över 17 år och 9 månader, så är mitt liv fyllt av glädje och framgång. Jag har min älskade familj som alltid stöttat mig, mina vänner (både gamla och nya) som har funnits där för mig och som fortsätter finnas där för mig. Dessutom har kärleken funnit sin väg in mitt liv: min finaste, vackra charmiga L, ingen är som du.

Annat att vara tacksam för, är att jag under min anstaltstid har fått möjligheten att plugga på universitet, resultat: 1044 högskolepoäng (så här långt) och nio examina. Mina framgångar som journalist och författare under mitt straff är än mer att vara glad över. Min uppskattning är stor till dem som gett mig chansen att utvecklas professionellt, i synnerhet mitt första förlag Lindelöws och de som är engagerade och tidigare varit engagerade hos min främsta uppdragsgivare Magasinet Para§raf (www.magasinetparagraf.se).

Samtidigt går mina tankar även till dem som drabbats av de horribla brott som jag har begått. Mina gärningar kan aldrig göras ogjorda och min egen ånger kommer aldrig att räcka till. Inget jag skriver eller säger, kan lindra de anhörigas sorg eller saknad över dem vars liv som har gått förlorade genom mina handlingar, men förstå att jag är bedrövad och kommer leva resten av mina dagar tyngd av samvetskval.

Sommarvikariernas förbannelse

År efter år berättar jag om fadäser som involverar sommarvikarier på landets fängelser. I år blev det absurdare än vanligt. Men i all ärlighet är det denna gång inte vikariens fel, utan det handlar om ett systemfel. Följande exempel är 100 % sant.

En fånge dömd till elva års fängelse befinner sig på Skänningeanstalten och är i slutet av sin verkställighet. Han har nyligen börjat med permissioner på egen hand, utslussning ska planeras, likaså förflyttning till en ny anstalt och en massa annat komplicerat. När hans kontakperson gick på semester, så sattes en vikarierande in helt slumpmässigt. I den aktuella intagnes fall fick han en tillfällig kontaktperson under de fyra veckor som ordinarie var på semester. Och just denna månad är hektisk eftersom allt nytt ska ordnas.

Vem fick internen då som kontakperson? Jo, en nyanställd som arbetat i en hel månad efter att ha fått en “lång och gedigen” utbildning på två veckor. Detta är alltså den tjänsteman som ska stödja och hjälpa en långtidsdömd under den hittills viktigaste delen av hans straff. Det kan här tilläggas att även tillsynes enkla saker, som att kolla upp tågbiljetten till nästa permission, inte var något som vikarien klarade av, utan han var tvungen att tillkalla ordinarie personal (som redan har fullt upp). Detta är naturligtvis frustrerande för internen. Hela förfarandet riskerar även rättssäkerheten och kan i värsta fall medföra att olika utslussningsåtgärder senareläggs eller kanske till och med går om intet, av vilket följer att rehabiliteringen blir lidande och återfallsfrekvensen ökar.