Livstidsdömds dagbok

De senaste åren har jag skrivit dagbok om livet som fånge. Första delen av “En livstidsdömds dagbok” gestaltar ett år på Tidaholmsanstalten. I del två, som jag hoppas kommer ut nästa år, så är det min tid på Kirseberg som står i fokus, eventuellt även min tid här på Skänninge. Tanken är att det ska bli tre eller fyra delar.

På väg tillbaka

Sitter på tåget, snart är jag åter i min cell på anstalten Skänninge, men just nu gör det faktiskt inget. Denna dag har varit full av intryck och känslor. Jag är helt slut, men lycklig. Det går knappt att sätta ord på hur euforisk jag är just nu. Jag längtar redan till nästa permission.

Kärlek i Stockholm

Min finaste L. Att få dela denna dag med dig gör den ännu mer fantastisk. Min lycka vet inga gränser. Detta är utan tvekan en av de bästa dagarna i mitt liv. En sommardag i Stockholm med den jag håller kär och ett dop av min gudson samt umgänge med vänner och nya bekanta, det kan knappt bli bättre. Så mycket som jag har saknat under alla år i fängelse. Så mycket som jag har missat. Men det är ingen idé att sörja det som kunde ha varit, bättre är att se till framtiden och i den hoppas jag att min underbara L ingår.

Min första egna permission

Jag sitter på tåget, helt ensam utan vakter, på väg till min gudsons dop. Efter 17 år, 8 månader och 4 dagar i fängsligt förvar så är jag nu ute på min första permission utan personal som bevakar mitt varenda steg. Förutom glädje och förväntan, så känns det surrealistiskt. Som en dröm. Jag är nästan rädd att vakna upp, inlåst i min cell, ensam. Men nej då, jag är vaken, detta händer verkligen. Och snart får jag även träffa min flickvän. Detta är början på ett helt nytt kapitel i mitt liv. Jag kommer att ta till vara på denna andra chans som har getts mig.

Följ mig i sociala medier under min permission:
instagram.com/nilsson_ricard
twitter.com/ricardnilsson

Hemligheter i fängelse

Efter att ha gett ut fem böcker så sitter jag nu och arbetar med min biografi som har arbetstiteln ”En fångadvokats liv”. Detta kommer bli en brutalt ärlig skildring av såväl min uppväxt, som fängelsetiden, även sådant som inte är fördelaktigt för mig ska tas med. Men jag har ett problem. Under alla år i fängelse har det hänt mycket som rent medialt skulle betecknas som sensationellt och som skulle utmynna i en massa löpsedlar, frågan är om jag verkligen ska ta med allt. En del måste uteslutas med hänsyn till mina medfångar, även om händelser kommer skildras så kommer de inblandade att anonymiseras. Däremot ska sådant som gäller personal tas med, i flera fall kommer de även att namnges. En och annan kriminalvårdsanställd lär bli minst sagt missnöjd, någon kanske till och med åtalas. Det många av dem glömmer, är att det mesta som sker dokumenteras i offentliga handlingar. Och till mig som journalist kan personal, under källskydd, lämna även sekretessbelagda uppgifter utan att kunna straffas. Genom dessa två vägar och egna erfarenheter, har jag fått en unik insyn i Kriminalvården. I berättelsen om mitt liv kommer många hemligheter att avslöjas.

Dags för egna permissioner

Nu fick jag äntligen beviljat att få gå ut på egna permissioner. Från och med juni får jag en gång i månaden lämna fängelsets slutna värld för några timmar av frihet över dagen. Jag är glad, spänd och förväntansfull. Efter drygt 17 år och 8 månader så kommer mina lungor under en dag att fyllas av frihetens syre. Följ mig på mina permissioner på sociala medier:

instagram.com/nilsson_ricard
twitter.com/ricardnilsson

Frustrerad och irriterad

Kriminalvårdens huvudkontor har handlagt min begäran om att få börja med egna permissioner i sju veckor. Detta är en orimligt lång tid. Justitieombudsmannen har tidigare kritiserat Kriminalvården för extremt långa handledningstider, men det verkar inte hjälpa. Jag har fått tidsbestämt, därmed ska även egna permissioner medges. Detta är alltså ett standardärende. Sju veckor är inte acceptabelt och handläggningen pågår fortsatt. Jag blir både frustrerad och irriterad.

Åklagaren har mist förståndet

Den livstidsdömde Kaj Linna har beviljats resning av Högsta domstolen (HD). Nu tänker kammaråklagare Jens Göransson åtala honom igen, med samma bevisning som HD underkänt. Detta är för mig helt obegripligt.

Kaj Linna dömdes mot sitt nekande för morden i Kalamark 2004. Efter bland annat många granskande artiklar av Dagens Nyheter, beviljade HD honom resning i slutet av förra året och då trodde många att han skulle släppas fri. Men nejdå, åklagaren tänker köra om rättegången och göra ett nytt försök att få vad som sannolikt är en oskyldig person, dömd igen.

Den huvudsakliga bevisning när Kaj Linna dömdes var ett vittnesmål, beslutet om resning motiverades bland annat med att tilltron till vittnet ifråga försvagats. Nu ska alltså åklagaren ännu en gång använda detta vittna. Detta gör mig konfunderad och irriterad. En åklagare ska vara opartisk och inte lägga personliga värderingen eller prestige i ett ärende, vilket verkar ha skett här. Vad kan annars motivera honom att slösa med skattebetalarnas pengar i ett absurt och tillsynes omöjligt försök att få Kaj Linna dömd igen? Eller är det så att åklagare Göransson har mist förståndet?

Jag har själv avtjänat över sjutton år i fängelse som hundra procent skyldig, bara det har varit jobbigt. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det känns att ha suttit oskyldigt inlåst över tretton år, vilket Kaj Linna har. Åklagarens agerande är enligt mig oacceptabelt, det enda rimliga är att han lägger ner ärendet, släpper Kaj Linna och börjar jakten efter den verklige förövaren.

Bakom den låsta celldörren

Nu är jag klar med min nästa bok. En kort diktsamling om alla mina tankar under de tre veckor som jag väntade på att tingsrättens omvandlingsbeslut skulle vinna laga kraft. Oro, förväntan, längtan och drömmar, allt återspeglas i mina haiku-dikter. Nu går manuset iväg till formgivaren. “Bakom den låsta celldörren”, släpps i sommar eller senast till hösten.

Snart är jag fri!

Tingsrättens beslut överklagades inte av åklagaren. Nu vågar jag fira. Från livstid till 30 år, jag ska alltså avtjäna 20 år innan min villkorliga frigivning. Jag kommer därmed ut under hösten 2019, exakt datum fastställs inom kort av Kriminalvården. Wow! Det känns orealistiskt. Det svaga ljuset i slutet av tunneln har plöltsligt blivit bländande starkt.