Åklagaren har mist förståndet

Den livstidsdömde Kaj Linna har beviljats resning av Högsta domstolen (HD). Nu tänker kammaråklagare Jens Göransson åtala honom igen, med samma bevisning som HD underkänt. Detta är för mig helt obegripligt.

Kaj Linna dömdes mot sitt nekande för morden i Kalamark 2004. Efter bland annat många granskande artiklar av Dagens Nyheter, beviljade HD honom resning i slutet av förra året och då trodde många att han skulle släppas fri. Men nejdå, åklagaren tänker köra om rättegången och göra ett nytt försök att få vad som sannolikt är en oskyldig person, dömd igen.

Den huvudsakliga bevisning när Kaj Linna dömdes var ett vittnesmål, beslutet om resning motiverades bland annat med att tilltron till vittnet ifråga försvagats. Nu ska alltså åklagaren ännu en gång använda detta vittna. Detta gör mig konfunderad och irriterad. En åklagare ska vara opartisk och inte lägga personliga värderingen eller prestige i ett ärende, vilket verkar ha skett här. Vad kan annars motivera honom att slösa med skattebetalarnas pengar i ett absurt och tillsynes omöjligt försök att få Kaj Linna dömd igen? Eller är det så att åklagare Göransson har mist förståndet?

Jag har själv avtjänat över sjutton år i fängelse som hundra procent skyldig, bara det har varit jobbigt. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det känns att ha suttit oskyldigt inlåst över tretton år, vilket Kaj Linna har. Åklagarens agerande är enligt mig oacceptabelt, det enda rimliga är att han lägger ner ärendet, släpper Kaj Linna och börjar jakten efter den verklige förövaren.

Bakom den låsta celldörren

Nu är jag klar med min nästa bok. En kort diktsamling om alla mina tankar under de tre veckor som jag väntade på att tingsrättens omvandlingsbeslut skulle vinna laga kraft. Oro, förväntan, längtan och drömmar, allt återspeglas i mina haiku-dikter. Nu går manuset iväg till formgivaren. “Bakom den låsta celldörren”, släpps i sommar eller senast till hösten.

Snart är jag fri!

Tingsrättens beslut överklagades inte av åklagaren. Nu vågar jag fira. Från livstid till 30 år, jag ska alltså avtjäna 20 år innan min villkorliga frigivning. Jag kommer därmed ut under hösten 2019, exakt datum fastställs inom kort av Kriminalvården. Wow! Det känns orealistiskt. Det svaga ljuset i slutet av tunneln har plöltsligt blivit bländande starkt.

Jag är ingen sexualbrottsling – del 2

Dzuliana Bobowicz var 13 år när hon hade sex med den 32-årige Robert Fyrlöv första gången. Eftersom hon var under 15 år dömdes Robert till fängelse. Han har hela tiden hävdat att han varit ovetandes om hennes unga ålder.
Han hade själv varit med när hon körde bil och visade upp ett körkort för en polis och fick köra vidare. Nu kämpar de tillsammans för att den fällande domen ska upphävas.

Enligt två rättsinstanser är Dzuliana Bobowicz ett brottsoffer, medan hon anser själv att Robert Fyrlöv är offret. I inledande polisförhör och i tingsrätten sa hon att han kände till hennes ålder, vilket var en starkt bidragande orsak till de fällande domarna. När det blev dags för hovrätten ändrade hon sig och sa att hennes verkliga ålder inte var något Robert hade kännedom om. Eftersom hon ändrat sig vid flera tillfällen ansågs hennes nya vittnesmål inte tillräckligt för ett frikännande. I hovrättens beslut framgår att det inte är bevisat att Robert kände till att hon var under 15 års ålder, men att han borde haft skälig anledning att anta det. Hennes ändrade inställning bedömdes enligt domslutet “med mycket stor försiktighet”. När jag frågar Dzuliana varför domstolen nu i resningsansökan borde tro på henne, blir hon frustrerad.

– Domstolarna bör tro på mig av den enkla anledningen att även den dummaste kan se att han är oskyldig. Att utbildade domare inte kunde eller kanske inte ville se att han är oskyldig, är vidrigt.

Var stressad och rädd

– Varför ljög du i de inledande polisförhören?

– Min och Roberts relation började med att jag uppvaktade honom och vi träffades sen i smyg. När det kom ut att vi hade ett förhållande blev min far tokig. Han var aggressiv, både verbalt och fysiskt, så jag försökte lugna ner honom genom att göra allt han sa, bland annat att göra en falsk polisanmälan. Jag var stressad och rädd. Han sa till mig att “nu ser du till att han åker in för det här”. Jag gjorde som han sa eftersom jag trodde att det bara kunde leda till ett förhör för Robert, om ens det.

Dzuliana och Robert fortsatte att ha sex efter anmälan, berättar hon:

– Men jag berättade aldrig om polisanmälan, för jag trodde ju inte att den skulle leda någonstans. Tills en dag då vi skulle träffas och han inte hörde av sig. Kommer ihåg att jag sms-ade honom och undrade om vi skulle ses och ha sex eller inte. I efterhand fick jag reda på att förhörsledaren läste detta. När jag såg att han inte släpptes samma dag, gick jag till polisen och sa som det var eftersom jag inte ville att han skulle sitta oskyldigt inlåst i flera dagar. Att dagarna blev 18 månader tär på mig tills den dag jag dör.

– Du berättade alltså för polisen hur det egentligen var, men i tingsrätten vittnade du mot Robert, vilket var en stor anledning till att han dömdes. Varför ändrade du dig?

– Jag blev uppmanad av min far som hotade med att slänga ut mig ur huset om jag sa sanningen. När det efter tingsrätten gick upp för mig att min far inte fick närvara och även resultatet av den romska rättegången, gjorde att jag inte bistod åtalet mot Robert.

Romsk rättegång – Romani Kris

Vad är då en romsk rättegång? Att lösa problem internt har varit en tradition som tvingats fram av romernas levnadsvillkor genom historien. Eftersom gruppen under århundraden varit utstött av både samhället och kyrkan, tvingades de skapa sina egna rättsprocesser. För att kollektivet skulle fungera krävdes ett system som gjorde att alla följde ungefär samma regler. Den romska rättegången, Romani Kris, vilar på en gemensam värdegrund och har funnits i hundratals år.

Det handlar dock inte om en riktig rättegång, utan snarare en metod för konfliktlösning. I första hand behandlas frågor som rör olika relationer inom familjerna eller ekonomiska tvister. Det kan vara äktenskapsproblem, skilsmässor eller vårdnadsansvar för barnen. När parterna inte kan komma överens överlåter de till de äldste i församlingen att avgöra vem som har rätt eller fel. Oftast handlar det om fredsmäkleri. Då avgör skiljedomarna vad som är rättvist. Domarna är alltid äldre respekterade män, vars familj har ett fläckfritt rykte.

Mycket blandade känslor

– Hur är relationen med din far idag, speciellt med tanke på att du nu försöker få Robert friad?

– Jag hyser stor respekt för honom, men håller samtidigt ett agg mot honom eftersom han fick mig att agera på ett sätt som fick Robert dömd. Han är min far och det är klart jag håller honom kär, speciellt nu när min mor gått bort så har våra band stärkts. Men det går upp och ner. Det är mycket blandade känslor. Min far har gjort mitt liv minst sagt komplicerat, speciellt eftersom Robert har dömts i samhällets ögon. Men absolut inte i det romska samhällets ögon. De såg rakt igenom det hela och det tog inte mer än 15 minuter att göra det.

Dzuliana avser den romska rättegång som hölls efter tingsrätten. Där fastställdes att hon skulle berätta sanningen och därmed även gå emot sin fars vilja. Detta var ett viktigt skäl till att hon vågade gå emot sin far i hovrätten och att hon nu fortsätter kämpa för att Robert ska få resning och frias.

En gudagåva eller en förbannelse?

– Insåg du inte att Robert kunde få problem på grund av din unga ålder och den stora åldersskillnaden?

– Visst var åldersskillnaden stor, men jag är inte den första eller sista som gjort detta. Jag var mogen för min ålder, det har jag alltid varit. Killar i min egen ålder är inte av intresse för mig, då de är för barnsliga. Mina föräldrar försökte få ut mig ur grundskolan 2008 på grund av att jag var fysiskt välutvecklad. Vet inte om min överutveckling är en gudagåva eller en förbannelse? Det kanske inte är värt något, men min far sa till mig att klä mig annorlunda inför tingsrätten och ha på mig en vinterjacka och inte sminka mig. Det tog mig nåt år innan jag kom på varför. Det var för att ge ett yngre intryck än vad jag normalt ger. Om jag insåg att Robert skulle få problem, både ja och nej. I värsta fall trodde jag böter, aldrig fängelse. När jag gjorde polisanmälan trodde jag knappt det skulle bli förhör. Jag insåg egentligen inte att det vi gjorde var olagligt. Nästan alla jag kände hade pojkvänner som var betydligt äldre.

“Jag är inte ett brottsoffer”

– Du arbetar idag aktivt med att få Robert friad. Det är ovanligt att ett brottsoffer gör detta. Förklara varför du engagerar dig och dina känslor inför att han dömdes.

– Jag är inte ett brottsoffer på grund av Robert. Men han har blivit ett offer på grund av domstolarna som vägrar göra rätt fast underlaget finns. Jag sover dåligt, kan inte sluta tänka på att jag bidragit till att en oskyldig person dömts. Jag vet att han inte håller mig ansvarig, men mitt samvete gör ont. Robert är en bra person och jag ska fortsätta kämpa för att sanningen ska komma fram.

En patriarkalisk romsk kultur

Dzuliana Bobowicz är numer engagerad för romska kvinnors rättigheter och försöker förändra sådant som hon anser vara fel. Hon framstår som en ung intelligent kvinna, väl medveten om sin egen sexualitet och de val hon gjort i livet. Samtidigt är hon påverkad av en patriarkalisk romsk kultur. Något som skulle kunna förklara att utsagorna angående Roberts kännedom om hennes ålder har skiftat. Beroende på faderns inställning har svaren anpassats, först när en romsk rättegång fastställt att sanningen ska fram, har hon vågat trotsa sin far.

Detta är enligt experter på romsk kultur inget konstigt. Rädslan för hedersrelaterat våld och respekten för män, gör att agerandet hos den enskilda individen anpassas till den rådande ordningen. Är detta då något som ska påverka hur en domstol gör sin bedömning?

Antiziganism påverkar rättsprocessen

Romer har på ett eller annat sätt varit förföljda och diskriminerade under lång tid. Länge har de ansetts vara mindre värda, under andra världskriget försökte nazisterna utrota dem. I Tjeckoslovakien har det i modern tid förekommit tvångssteriliseringar. Även om Sverige numera erkänt romerna som en nationell minoritet, så anser många att det fortfarande finns diskrimineringsproblem, som exempel brukar nämnas polisens olagliga registrering.

Den 29 januari publicerade Dagens Nyheter en debattartikel skriven av Kommissionen mot antiziganism, med rubriken “Polisen måste agera mot antiziganistiska hatbrott”. Att det funnits, och fortfarande finns, problem med diskriminering av romer är enligt romska företrädare ostridigt. Robert Fyrlöv hävdar att detta indirekt har påverkat hans fall, genom att domstolarna inte har förstått hur det fungerar i romska kretsar. Experter håller med honom.

Riskerade att utsättas för hedersvåld

En central del i Roberts fall var Dzulianas vittnesmål mot honom och att hon ändrade sig vid mer än ett tillfälle. Dessutom hade det inte blivit en rättsprocess överhuvudtaget om hon inte gjort en polisanmälan. Detta är något som Tanja Hagert, ordförande i föreningen romani och del av regeringens referensgrupp för romska frågor, inte ser som särskilt konstigt.

Enligt henne handlade Dzuliana på det enda sätt hon kunde. I det sakkunnigutlåtande som tidigare nämnts förklaras hur Dzuliana var kulturellt betingad att ljuga om sin ålder för att blidka sin far, annars riskerade hon att utsättas för hedersvåld. Även Robert riskerade att utifrån kulturella aspekter bli ett våldsoffer, något som också realiserades. Inför hovrättsförhandlingen slog fadern honom, något som ledde till en fällande dom för misshandel.

Tanja Hagert hävdar även att “Kulturella skillnader kan påverka domstolarnas möjligheter att presumera huruvida en misstänkt har haft skälig anledning att anta att målsägande inte har fyllt 15 år. Det är vedertaget att kulturella faktorer kan ha betydelse för möjligheten att göra en adekvat åldersbestämning av en flicka i puberteten”.

Domstolarna har otillräcklig kunskap

Soraya Post, numera EU-parlamentariker tillika ledamot av Kommissionen mot antiziganism, ingav ett videoinspelat yttrande till stöd för Roberts argument i samband med första resningsansökan. Hon framhöll att frågor om en flickas ålder ses som respektlöst inom den romska kulturen. Inte heller ansåg hon att svenska domstolar har tillräcklig kunskap om romsk kultur, något som bidrar till felaktiga domar, exempelvis mot Robert Fyrlöv.

Om man inte tar hänsyn till kulturella faktorer, är såväl tingsrättens som hovrättens slutsatser rimliga. I synnerhet när det beaktas att Dzuliana ändrade sin utsaga vid flera tillfällen. Den fria bevisvärderingen som gäller i svensk domstol innebär att rätten kan ta till sig eller förkasta i princip vilka omständigheter som helst. I juridisk mening kan alltså en rätt välja att ta hänsyn till kulturella aspekter, eller inte. Om utgången blivit annorlunda vid ett ställningstagande till den romska kulturens inflytande kan man inte veta, men Robert är övertygad att det hade friat honom. Möjligen får han en andra chans om Högsta domstolen beviljar resning. Och kanske en ny prövning kan lätta Dzulianas tyngda samvete.

Jag är ingen sexualbrottsling – del 1

Robert Fyrlöv har avtjänat ett fängelsestraff för bland annat sexuellt utnyttjande av barn. Han har hela tiden hävdat att han inte kände till hennes ålder och därmed är oskyldig.
Det som gör detta fall annorlunda är att brottsoffret, som numera är vuxen, gör allt i sin makt att hjälpa Robert att få upprättelse.

Det var i mars 2010 som den då 32-årige Robert Fyrlöv inledde ett sexuellt förhållande med 13-åriga Dzuliana Bobowicz. Enligt både tingsrätten och hovrätten har han känt till eller haft skälig anledning att anta att hon ännu inte fyllt 15 år. Det har dock visat sig att flera omständigheter pekar på att Robert inte har varit medveten om hur gammal Dzuliana egentligen var.

Jag ljög om min ålder

Dzuliana Bobowicz var ovanligt välutvecklad för sin ålder. På bilden till höger är hon 15 år. Det här är något som även konstaterades av tingsrätten med hänvisning till en socialtjänst-anteckning från 2008. Alltså redan innan relationen med Robert påbörjades såg hon mer vuxen ut än vad som var fallet. Enligt henne själv var det hon som började flörta med honom och var då inte sanningsenlig när det kom till hur ung hon var.

– Jag minns klart och tydligt att jag ljög om min ålder, berättar Dzuliana. Han såg mig ofta köra bil och jag gav han och hans vänner skjuts vid ett flertal tillfällen.

Hon använde två falska körkort, ett engelskt i Sverige och ett svenskt i Polen. Genom att inte använda ett inhemskt körkort försvårades kontrollen när polisen stoppade henne.

Kulturellt betingad att ljuga

En ovillighet från domstolens sida att ta hänsyn till den romska kulturens inverkan på händelseförloppet, verkar också ha påverkat utgången i målet. Enligt ett nytt sakkunnigutlåtande från Tanja Hagert som är ordförande i Föreningen Romani och del av regeringens referensgrupp för romska frågor, så var Dzuliana kulturellt betingad att ljuga om sin ålder för att undvika sin faders missnöje med att ha inlett ett sexuellt förhållande. “Ett sådant missnöje hade kunnat föranleda att flickan blev utsatt för så kallat hedersrelaterat våld”, står det i utlåtandet.

– Min far tvingade mig att avslöja med vem jag haft samlag. Min far blev vansinnig och jag ville lugna situationen, så jag gjorde som han sa, gick med till polisstationen och anmälde Robert för att min far bad mig anmäla honom. Jag hade inte en tanke i världen på att detta skulle leda till något, säger Dzuliana.

Rädslan kombinerad med respekt för sin fader kan förklara att hon i förhör och även i tingsrätten sa att Robert varit medveten om hennes riktiga ålder. Innan tingsrättens dom föll genomfördes en romsk rättegång som resulterade i att hon uppmanades att kontakta polisen och erkänna att hon ljugit.

Både tingsrätt och hovrätt fann att Robert Fyrlöv borde ha insett Dzulianas unga ålder, särskild vikt lades vid att han hade känt familjen i ett flertal år. Även här kan bristen på kunskap om romsk kultur ha inverkat på domstolarnas avgörande. Tanja Hagert skriver i sitt sakkunnigutlåtande att; Det är inte acceptabelt inom den romska kulturen att en vuxen man frågar vare sig en flicka och/eller dennes släktingar om hennes ålder. En sådan fråga kan uppfattas som förolämpande och förnedrande.

Tvingades rätta tolken

När Dzulianas far skulle vittna i tingsrätten anlitades en tolk. Robert berättar att han vid flera tillfällen tvingades att rätta tolken. Inspelningarna från förhandlingen har numera gallrats bort, vilket gör att det inte går att granska exakt vad som har feltolkats och i vilken omfattning det påverkat domsluten. Det kan dock konstateras att båda instanserna delvis har stött sig på faderns vittnesmål. Och vid en kontroll med den ansvariga myndigheten Kammarkollegiet, så framkommer att tolken ifråga inte var auktoriserad som rättstolk.

Misslyckat resningsförsök

I maj 2013 skickades en resningsansökan in av Roberts dåvarande ombud. Däri lyftes bland annat fram ett flertal vittnen som intygade att Dzuliana agerat och uppfattats som betydligt äldre än vad hon visade sig vara. Även de två falska körkorten användes som bevisning för att hon på ett utstuderat sätt åldersmanipulerat såväl Robert som sin omgivning.

Också Soraya Post, numera EU-parlamentariker, yttrade sig som sakkunnig. I en inspelad intervju förklarade hon att en fader inom den romska kulturen skulle känna sig ganska förnedrad i det fall en flicka tillfrågas om hennes ålder. Hon ifrågasätter dessutom om svenska domstolar har tillräcklig kännedom om den romska kulturen och menar att okunskapen kan ha bidragit till den fällande domen mot Robert Fyrlöv.

Dessutom lämnade Dzuliana en redogörelse som förklarade hennes agerande och återigen klargjorde hon tydligt att Robert inte kände till hennes ålder. Högsta domstolen valde dock att avslå ansökan om resning. Nu, drygt två år efter avslaget, har Robert inte slutat att kämpa. Han har anlitat ett nytt juridiskt ombud och samlat in än mer bevisning.

– Jag ger aldrig upp. Jag är ingen sexualbrottsling!

De flesta som dömts för sexualbrott brukar vilja undvika mediernas strålkastarljus. Men Robert Fyrlöv gör det motsatta. Han tar varje chans att hävda sin oskuld och ge sin syn på händelserna som ledde till ett fängelsestraff för bland annat sexuellt utnyttjande av barn. Mest anmärkningsvärt är att brottsoffret står bakom honom och gör allt för att få till en resning.

Har avtjänat hela straffet

Robert Fyrlöv är idag 37 år gammal. Det utdömda 18 månaders fängelsestraff för sexuellt utnyttjande av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering, är sedan länge avtjänat. Robert kan dock inte släppa orättvisan han känner.

– Jag kan inte svälja det. Vad jag dömts för och förnedringen över vart och med vad för folk jag satt.

Han syftar på att ha tvingats avtjäna straffet med andra dömda sexualbrottslingar. Att sitta i fängelse som våldtäktsman eller pedofil innebär vanligtvis placering på särskilda skyddsavdelningar eftersom en vistelse på en normalavdelning sannolikt skulle sluta med grov misshandel eller till och med mord. Men Robert försökte hela tiden att få bli flyttad till en vanlig placering. När tålamodet sinade tog han till drastiska åtgärder.

– Det funkade i hela åtta månader, sen kunde jag inte längre. Då klappa jag till en och hamna på Salberga, sen Kristianstad. Hellre sitta med nån som haft ihjäl frun och hennes älskare i stundens hetta, än nån pedogubbe.

Ändrat vittnesmål i hovrätten

Robert tvekar inte en sekund när han tillfrågas om sin åsikt gällande de tidigare medfångarna.

– Pedofolket och alla sexbrottslingar är ett fegt och sjukt äckligt folkslag.

Hur kunde det gå så långt att det blev en fängelsedom om han inte kände till att flickan var tretton år när de började ha sex? Brottsoffret i detta fall, Dzuliana Bobowicz (numera 19 år gammal), sa i inledande polisförhör och i tingsrätten att Robert känt till hennes ålder. I hovrätten ändrade hon sig och ända sedan dess har hon kämpat för att han ska få en ny rättslig prövning, bland annat genom att kontakta media.

– Hur startade din och Dzulianas relation?

– Nu har det gått sju år sen allt började, så vissa detaljer kan vara suddiga. Jag är en hobbyhandlare av bilar. Bilarna läggs märke till ute i trafiken på grund av exklusiva fälgar eller nån iögonfallande färg eller styling. Plus att jag drev en rekonditioneringsfirma från 2001 till 2009, så jag är en känd profil i Helsingborg. Som jag minns det så fick jag ett sms som löd ungefär: “Wow, vilken snygg bil, men ägaren är snyggare -. Inget jag reflekterade över eftersom det hände då och då att jag fick sms från brudar eller nån vän som skämtade. Sen började det ringa nån gång utan att dom sa vilka dom var. Sen en dag kom jag på att det var hon och började skriva tillbaka då och då. Sen vidareutvecklades detta och jag tänkte att hon inte beter sig som en 16-åring, utan mer som 20plus. Hon till och med skjutsade mig och vänner i bil.

Klarade en poliskontroll

Tänkte du inte på det ologiska i att Dzuliana var under 18 och körde bil?

– Nej, jag reflekterade inte över det eftersom jag visste att hon har kontakt med släkt i England och tänkte att hon har väl tagit körkort vid 16 som i USA. Vi blev till och med stoppade i en trafikkontroll en gång och hon visade sitt engelska körkort. Det blev inga som helst problem.

Med tanke på att du själv var 32 år, ansåg du inte att Dzuliana ändå var för ung för dig?

– Visst fan tyckte jag att hon var för ung, men hon var så välutvecklad både fysiskt och psykiskt, så jag lät mig övertalas. Men hos romer är det inte alls konstigt att killen är äldre. Hennes pappa är nästan 20 år äldre än den kvinna han nu är ihop med.

Spelade in samlagen

Vad anser du gick fel i rättegången mot dig?

– Allt, men speciellt när tolken tolkade fel. Men det hade blivit ännu värre om jag inte haft kvar filmerna som bevisade att samlagen var frivilliga.

Robert syftar på inspelningar som han och Dzuliana gjorde tillsammans. Dessa kom att fria honom från våldtäkt eftersom det sexuella umgänget visades ha skett frivilligt. Enligt honom själv blev detta även ett viktigt steg för Dzuliana att börja tala sanningen.

Vad menar du med att det blivit feltolkningar?

– Det var när Dzulianas pappa skulle vittna. Han begärde tolk trots att han kan svenska. Vid flera tillfällen tolkade hon fel och jag fick rätta henne. Hur mycket det påverkade vet jag inte, men det hjälpte knappast.

Efter att ha kontaktat Kammarkollegiet som ansvarar för auktorisering av tolkar, framkommer att tolken vid rättegången var auktoriserad tolk, men inte rättstolk. Detta förfarande är dock tillåtet, även om domstolarna i första hand anlitar rättstolkar så finns det inte alltid personer med rätt språklig kompetens.

“Jag är offret”

Känner du inget eget ansvar för det inträffade, är det något du ångrar?

– Ansvar? Inte en chans. Jag har inte gjort något. Jag är offret. Det finns inget att ångra, det som har hänt, har hänt. Det fanns inte så mycket jag kunde ha gjort annorlunda. Jag var helt säker på att hon var äldre än det visade sig. Vad kunde gjorts annorlunda?

– Hur var fängelsetiden?

– Det kröp i skinnet. Jag tvingades sitta med riktiga sexbrottslingar. Varje dag ville jag spy och slå dom. Bara några få var där för andra brott, det var bara dom jag umgicks med. En äldre kriminalvårdare som hade ansvar för tvätteriet hjälpte mig att vara lugn. Han tog in mig i tvätten för att jobba, han ville inte ha sexbrottslingar där och han ansåg inte mig vara en.

Kommer inte att ge upp

Du har redan fått avslag på en resningsansökan och kommer snart att via ditt ombud lämna in en ny. Hur tänker du kring detta och vad gör du om det blir avslag igen?

– Jag har bara en minimal förhoppning om att denna orättvisa dom rivs upp. Många felaktiga domar har ändrats sen Sture Bergwall. Men jag räknar med att få avslag igen eftersom en dom nästan aldrig rivs upp oavsett vad som presenteras, det tog Bergwall 20 år, Joy Rahman 8 år, fallet Ulf 6 år och han som fick 14 år för våldtäkt på sin dotter tog det 11 år för. Han avtjänade hela sitt straff innan resning gavs. Kanske måste jag vänta på att lagarna ändras. Kanske kommer en resningskommission startas, en likadan som finns i Norge. Men jag kommer aldrig att släppa detta.

 

Journalist och livstidsdömd

När jag friges kommer mitt arbete som journalist innehålla en del grävande uppdrag. Att lyfta fram orättvisor är viktigt. Nedan följer ett ärende där jag blivit övertygad om att domstolarna gjort en felaktig bedömning. Den tvådelade artikelserien har tidigare publicerats hos Magasinet Paragraf och kommer ingå i min nästa bok: Journalist och livstidsdömd, publiceringar från 17 år i fängelse.

 

 

Jag fick tidsbestämt

Nu har det äntligen hänt. Mitt livstidsstraff har omvandlats. Jag är berusad av lyckokänslor. Lättnaden är enorm. Detta är början på slutet av min tid i fängelse. Visst, kanske åklagaren överklagar och får beslutet ändrat, men det oroar mig inte just nu. För tillfället är en framtid i frihet det enda som upptar mina tankar.

 

 

Att vänta är tortyr

Jag är både uttråkad och rastlös. Egentligen har jag jobb att göra, men orkar inte ta itu med det. Vill bara att den 24 februari ska anlända så att jag får veta vad Örebro tingsrätt har beslutat. Efter mer än 17 år och 4 månader i fängsligt förvar borde jag ha vant mig vid att vänta. Vanligtvis är mitt tålamod nästan oändligt, men just nu är mina förväntningar och förhoppningar på att få mitt straff tidsbestämt skyhöga, något som gör att den korta tid som återstår till den 24:e känns som en evighet. Även om tortyr är ett för starkt ord, så är dagarna som långsamt passerar tortyrliknande, i alla fall upplever jag dem så. Eller egentligen inte, men lite jobbigt är det allt. Att vänta på ett beslut som avgör hela min framtid gör det svårt för mig att koncentrera mig på studier och annat. Istället går tankarna till allt som kanske blir verklighet inom kort: egna permissioner, få träffa vänner och familj utan vakter, kunna umgås med min underbara flickvän ute i det fria, bara tanken på att få ett frigivningsdatum fastställt får mig att fyllas av euforiska känslor.